”Lägg därför bort all orenhet och all ondska, och ta ödmjukt emot ordet som är inplanterat i er och som kan frälsa era själar. Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Ty om någon är ordets görare och inte dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, ty när han har betraktat sig själv, går han därifrån och glömmer genast hur han var. Men den som ser in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, han är inte en glömsk hörare utan en verklig görare, han kommer att bli välsignad i det han gör.” Jakobs brev 1:21-25
Vad innebär det här? Att vi måste leva ett perfekt liv för att komma in i himmelriket? Nej, det tror jag inte. Jag tror att det handlar om att ta emot Guds ord, in i hjärtat, och sedan inte snabbt glömma det som står, utan istället låta den Helige Ande förvandla det.
Om vi verkligen vill följa Gud, kan vi inte strunta i Hans bud. Vår tro på Gud måste speglas i hur vi handlar. Inte så att om vi syndar, och gör dåliga gärningar, så tror vi inte på Gud. Men om vi syndar utan skam i kroppen, och inte vill lyssna till Guds ord, då bör vi fråga oss själva: ”Tror jag verkligen på Gud?”. Om svaret är nej, så är det inte för sent. Börja sök Gud, och be om att han ska förnya ditt hjärta. Det är inte farligt, men kanske jobbigt. Och var alltid redo på att han kan komma när som helst. Ställ dig frågan, om han kom nu, skulle jag då vara redo?
