Två olika sorters enhet

På sistone har det talats mycket om vikten av enhet i församlingen. Påven har till exempel varit på besök i Sverige för att ‘fira reformationen’, och talat för större enhet mellan lutheraner och katoliker. Det talas mycket i denna tid om att alla kristna måste bli ett, för att världen ska förstå att Jesus är Herren.

Enhet är viktigt!
Och enhet är något mycket viktigt som Bibeln säger att vi ska sträva efter. Låt oss titta på två bibelord som belyser det:

Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.” Efesiserbrevet 4:3-6

”Men jag förmanar er, bröder, i vår Herre Jesu Kristi namn, att ni alla är eniga i ert tal och inte låter någon splittring finnas bland er, utan är fullkomligt förenade i samma sinnelag och samma mening. För av dem som är från Kloes hus har jag fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är detta, att var och en säger: Jag håller mig till Paulus, eller: Jag håller mig till Apollos, eller: Jag håller mig till Kefas, eller: Jag håller mig till Kristus. Är Kristus delad? Blev Paulus korsfäst för er? Eller blev ni döpta i Paulus namn?” Första Korintierbrevet 1:10-13

Det är därför inte konstigt att många kristna ropar ‘halleluja’ när det börjar talas om enhet i församlingen. Men nu tror jag inte att det är så enkelt som att varje försök att skapa enhet är positivt för Kristi kropp. Det finns nämligen två olika sorters enhet, varav den ena är sann och biblisk och den andra är falsk och mänsklig. 

David Wilkersons syn
David Wilkerson såg på 1970-talet en syn som berättar mycket om kommande tider före Jesu återkomst. När det kommer till utombibliska profetior så gäller Bibelns ord: Vi ska inte förakta profetior, men vi ska pröva allt och behålla det som är gott.

Med det i tankarna, ska vi se på en del av denna profetia som jag tror börjar bli mycket aktuell. Citat från David Wilkersons bok Synen (1973):

”Genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och romersk-katolska kyrkan bildas en världsomspännande superkyrka. Man gör även gemensam sak politiskt. På så sätt blir den kyrkan en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen.

Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion engagerar sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna.”

”Just när det ser ut som om den ekumeniska rörelsen skulle dö, får vi se en underlig kedja av händelser, som åstadkommer ramen för denna ekumeniska union. Rom insisterar på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union betraktar påven mer som en politisk ledare än som en andlig. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom, som i sin tur gör eftergifter. Man begär inte att dessa skall betrakta den helige Fadern som kyrkans ofelbara huvud, utan protestanterna kommer i stället att acceptera hans politiska ledarskap, men inte hans roll som Petrus efterträdare.”

En politiskt frampressad enhet
Intressant är ju att den nuvarande Påven, Franciskus, ofta talar om politiska frågor som att hjälpa flyktingar, och nu manar han till enhet med oss protestanter. Håller denna profetia att gå i uppfyllelse rakt framför våra ögon?

Vad är då problemet med denna form av enhet, ur ett bibliskt perspektiv? Jo, för det första är det problematiskt att enheten inte sker genom Anden, utan genom politiska medel. Enheten skapas alltså inte genom att församlingsmedlemmarna från de olika samfunden närmar sig varandra i Ande och sanning, samt kärlek till varandra och Kristus. Varför skulle det annars behövas skrivas avtal mellan katolikerna och lutheranerna för att nå enhet? Att pressa fram enhet på detta sätt ligger inte i linje med Guds ord.

Enhet före renhet
För det andra går det naturligtvis inte förena katolsk tro med biblisk evangelisk kristendom. Och det är precis vad man nu på sikt försöker göra. Resultatet kommer bli en kompromissartat kristendom som endast leder till större religiositet, samtidigt som kärleken till sanningen och relationen med Kristus förminskas. Enheten går före renheten. Jag tror personligen inte att Gud vill att vi ska vara eniga, ifall vi alla vandrar på fel väg.

”För partier måste ju finnas bland er, för att det ska visa sig vilka det är bland er som består provet.” Första Korintierbrevet 11:19

David Wilkersons syn om sann enhet
Men så står det även i denna profetia från David Wilkerson om en annan typ av enhet som kommer att bildas:

”Jag ser en stor och övernaturlig förening av alla sanna Jesu Kristi efterföljare, sammanslutna genom den helige Andes försorg. De har fullt förtroende för Kristus och Hans Ord. Denna övernaturliga kyrka av bibeltroende blir ett slags underjordisk gemenskap, som omfattar katoliker och protestanter ur alla samfund. Den binder samman unga och gamla, färgade och vita. Alla jordens nationer är representerade.

Medan den synliga superkyrkan vinner alltmer politisk makt, växer den osynliga övernaturliga församlingen enormt i andlig styrka. Förföljelse framtvingar denna kraft. Det förföljelsevansinne som drabbar jorden, driver dessa kristna till varandra och till Jesus Kristus. Samfundstillhörighet får mindre betydelse, och större vikt läggs vid Jesu Kristi återkomst. Den helige Ande åstadkommer gemenskap mellan människor ur alla samfund och samhällsgrupper.”

Här ser vi en helt annan typ av enhet: Andens enhet. Den gemensamma faktorn för alla de som ingår i denna enhet är att de tar Guds ord på allvar, och alltså söker efter sanningen. Resultatet blir då att strävan efter renhet skapar enhet, inte tvärt om. Och tänk, till och med katoliker ryms i denna enhet, utan att kyrkliga ledare behöver skriva avtal mellan varandra. Är det inte detta Paulus talar om i Efesierbrevet?

Gör allt för att bevara Andens enhet…” Efesiserbrevet 4:3