Till uppståndelsens försvar

Ämnet för detta inlägg är apologetiskt. Syftet med apologetik är att försvara den kristna tron med logiska och vetenskapliga argument. Har du aldrig tidigare funderat över denna fråga, får du tillfälle att göra det nu: Vad finns det för historiska skäl att tro att Jesus uppstod från de döda?

Till att börja med kan vi konstatera att så gott som alla historiker är överens om att Jesus faktiskt dog genom korsfästning. De som studerar forntida historia är vanligtvis glada om de har en eller två källor som bekräftar ett sådant faktum. När det gäller Jesu korsfästelse har vi, förutom de vittnesmål som finns i Nya Testamentet, fem utombibliska källor som bekräftar att Jesus blev korsfäst.

När det sedan kommer till frågan om Jesus uppstod från de döda eller inte, vill jag börja med att uppmärksamma er på det korta tidsspann som är emellan Jesu död och det att vi har bekräftelse på att historien om Jesu uppståndelse var vida spridd. I 1 Kor 15, som dateras till ungefär 20 år efter Jesu död, kan vi läsa den trosbekännelse som apostlarna förkunnade, där det tydligt står nedskrivet att Jesus dog och uppstod igen på tredje dagen. Detta talar emot att berättelsen om Jesu uppståndelse är en myt. Tiden det tar för en myt att utvecklas och utradera välgrundade sanna fakta är nämligen bra mycket längre. Historikern A. N. Sherwin-White menar att inte ens två generationer är tillräckligt med tid. Det faktum att vi kan ta del av väldigt tidiga vittnesmål om Jesu uppståndelse är ett starkt argument för uppståndelsens trovärdighet.

Den andra jag vill belysa är att vi med stor sannolikhet kan veta att graven faktiskt var tom, tidigt i gryningen den första påskmorgonen. Det kanske starkaste beviset för det är judarnas svar på apostlarnas vittnesmål om den tomma graven. Det var inte att helt enkelt gå till graven och plocka fram den döda kroppen och öppet visa för apostlarnas följare. Istället sade de: ”Apostlarna har stulit kroppen medan vi sov.” Detta kan vi läsa om i Matteusevangeliet 28. Det finns även utombibliska källor som bekräftar att denna förklaring cirkulerade så sent som år 200. Och hade det inte varit dåraktigt av författaren till Matteusevangeliet att sprida ryktet att judarna svarade på detta sätt, om de faktiskt inte gjorde det?

Något annat intressant är att evangelisterna i Nya Testamentet säger att de första att bevittna den tomma graven var kvinnor. Låt mig i sammanhanget nämna att kvinnor vid den här tiden, i detta område, ansågs vara värdelösa vittnen. Kvinnor fick inte lov att vittna vid rättegångar – deras vittnesmål ansågs inte trovärdiga. Hade det nu varit så att apostlarna hittat på historien om Jesu uppståndelse så hade det varit djupt otaktiskt att som belägg för detta presentera kvinnliga vittnesmål. Det hade varit att be om att bli utskrattad. Att apostlarna ändå valde att återge detta i evangelierna utgör därför ett bevis för att historien inte är påhittad.

Det sista jag vill nämna är apostlarnas villighet att offra sina liv för budskapet att Jesus uppstått. Att förkunna detta budskap vid den här tidpunkten var förenat med livsfara och många av de första apostlarna fick lida martyrdöden. Detta vittnar om att apostlarna inte var ute efter egen vinning när de predikade evangeliet. Snarare vittnar det om att de med egna ögon sett Jesus uppstånden och därefter inte kunde hålla tyst om det. De var villiga att offra allt: familj, pengar, bekvämligheter – ja, till och med sina liv.

Låt mig slutligen, lite retoriskt, fråga: Vad krävs för att du skulle göra detsamma?