Ödmjukhetens väg – del 2: Allt kött är gräs

”Hör någon säger: ”Predika!” Och en annan svarar: ”Vad skall jag predika?” ”Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.” Jesaja 40:6-8 (Svenska Folkbibeln ’98)

Här ser vi ytterligare en text i Bibeln som berättar för oss att vår mänskliga kraft är förgänglig, men att Gud och Hans ord är bestående. Det kan låta deprimerande om man inte förstår vad detta innebär.

Min kraft räcker inte till
Det finns få saker som är så befriande som att veta att min egen kraft inte räcker till. Och det är precis vad Bibeln lär oss! Från första kapitlet i Första Mosebok, till sista kapitlet i Uppenbarelseboken, går en röd tråd: Förlita dig inte på dig själv, utan på Gud. Det är den grund som kristen tro bygger på, att vi själva inte räcker till. Det är den grund som vi får vila på, för vi som har läst slutet av Bibeln vet att Guds kraft räcker till.

Tänk dig kristen tro som en stor, majestätisk byggnad. Jag tror att, om det är något som djävulen tycker om att attackera på detta hus så är det grunden. Om grunden inte är stabil, kan huset aldrig bli stabilt. Vi behöver förstå hur outbytbar denna grund är. Utan den rasar hela huset! Men om vi bara ser till att skydda grunden så gör det inte jättemycket om resten av huset blir attackerat. Gud kan snabbt bygga upp ett trasigt hus. Men ett hus som bygger på fel grund, måste jämnas med marken innan det kan byggas upp igen.

Vi vill vara duktiga
Denna grund strider dock mot vårt kött. Vi vill ha något att berömma oss av. Vi vill vara duktiga! ”Inte ska vi väl ge Gud äran för huset? Är det inte jag själv som har byggt det?”

Hör vad Paulus ville berömma sig av:

Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig.” Andra Korintierbrevet 12:9

Tänk, här har vi någon som vill skryta med att han är svag! Har du hört något så tokigt? Tänk om våra politiker skulle inspireras av denna mentalitet – då skulle vi inte känna igen debatterna längre. Paulus har förstått det allra viktigaste: Han är svag, men Gud är stark.

Grunden genomsyrar hela huset
Nu är det ju så att denna grund genomsyrar hela huset. Alla rum är byggda på samma grund. Dvs. i alla områden av den kristna tron ska vi förlita oss på Guds kraft och inte på vår egen.

  • Frälsningen är det mest centrala exemplet: Vår rättfärdighet räcker inte till. Men det gör Guds rättfärdighet.
  • Vad det gäller helgelse ska vi akta oss för att tro att det är vår egen kraft som gör oss mer lika Gud.
  • När vi ber ska vi inte tänka: ”Det är upp till mig att be på ett bra sätt, så att Gud kan svara”.
  • När vi studerar Bibeln får vi inte glömma att vår kunskap är begränsad.
  • När vi profeterar ska allt prövas, eftersom vår mänskliga svaghet kan ligga bakom delar av profetian. Eller hela.
  • När vi ber för sjuka ska vi inte falla i fällan att tro att det är vår förmåga som gör att människor blir friska. 
  • När vi talar om Jesu återkomst får vi försöka se till att behålla vår ödmjukhet. Vi har inte koll på när kan kommer att komma – även om vi är kallade att hålla uppsikt efter tecken.

Detta betyder naturligtvis inte att Gud inte vill att vi ska växa som människor. Men tillväxten måste byggas på rätt grund!

I allt ska vi förstå att vi endast är bräckliga lerkärl som Gud använder sig av. Och vilken befrielse! Det är inte upp till oss att vara starka, utan det är upp till Gud. Sedan är det vår uppgift att förlita oss på Guds styrka, och vandra i den. Och inte ens det klarar vi i egen kraft, utan vi behöver Guds hjälp.

”Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” Jesaja 40:31