”Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. ” Psaltaren 25:9 (SFB ’98)
”Klä er därför som Guds utkorade, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmodighet och tålamod.” Kolosserbrevet 3:12
”Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.” Ordspråksboken 18:12 (SFB ’98)
”De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt. ” Psaltaren 22:27 (SFB ’98)
Ödmjukhet ger Gud utrymme att ta plats
Vi finner det på många ställen i Bibeln: vi gör rätt i att vara ödmjuka. Ödmjukhet är något fantastiskt som vi alla bör sträva efter.
Det står i Psaltaren att ”Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg”. Jag tror att anledningen, eller åtminstone en anledning, till att det står så är att ödmjukhet gör oss villiga att släppa in Gud i våra liv. När vi som tror på Gud är ödmjuka, kommer vi att förstå att vi inte klarar oss på egen hand, utan att vi behöver Gud. Vi kommer förstå att våra egna vägar endast leder till fördärv, och att vi måste välja att gå på Guds vägar för att saker och ting ska gå rätt. Ödmjukheten lär oss alltså att vi är svaga i oss själva, och att vi är beroende av Gud. Det är en insikt som jag skulle vilja att alla människor fick.
Gud leder den ödmjuke rätt
Det finns även ett fantastiskt löfte i bibelordet från Psaltaren 25: att när vi väljer att ödmjuka oss inför Gud, så leder han oss rätt och lär oss sin väg.
Ödmjukheten är med andra ord någonting som vi får vila i. När vi ödmjukar oss för Gud, och låter Honom vara vår Herre, kan vi räkna med att han kommer att leda oss. Vi inte behöver vara starka och bra i oss själva, utan vi får hämta kraft och ledning från Gud.
Vår uppgift är att i våra liv låta Honom vara den han är, nämligen Herre, och sedan vandra på de vägar Gud leder oss till, inte i vår egen kraft, utan i kraft av Den Helige Ande. Guds uppgift är att ge oss den kraft och styrka vi behöver för att gå på Hans vägar och att visa oss sina vägar. Det betyder inte att det alltid kommer att vara en dans på rosor att vandra på Guds vägar, men det betyder att Gud hela tiden går med oss på färden och hjälper oss. Och när vi har Gud bakom oss, vad behöver vi då vara rädda för?
”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni skall finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Matteusevangeliet 11:29-30
Be Gud att han varje dag ska göra ditt hjärta ödmjukt. Jag tror det är en bön som alla kristna behöver be!
