”Därför säger jag detta och betygar i Herren, att ni inte längre ska vandra såsom de andra hedningarna vandrar i deras sinnes fåfänglighet, förmörkade till förståndet och främmande för livet i Gud på grund av den okunnighet som är i dem därför att deras hjärtan är förblindade, vilka, efter att ha blivit känslokalla, ger sig hän åt lösaktighet för att bedriva all slags orenhet med ett omåttligt begär. Men ni har inte lärt känna Kristus så, om ni annars har hört honom och blivit undervisade av honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Så lägg nu bort det som hör till ert förra levnadssätt, den gamla människan som är fördärvad genom de bedrägliga begären, och förnyas i ert sinnes ande och ikläd er den nya människan, som är skapad efter Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.” Efesierbrevet 4:17-24
Det är skarpa och vackra ord från Bibeln: vi ska lämna vårt gamla liv och börja följa Jesus. Allt som hör köttet till, hör inte hemma i våra hjärtan när vi tillhör Jesus – tack och lov! Den gamla människan – dvs. den människan som inte vill ha med Gud att göra – måste dö. Den måste lämnas i soprummet, för den är påväg mot ett fördärv som Gud inte vill ha med att göra. Vill vi ha med Gud att göra, måste vi säga farväl till det som Gud inte vill ha med att göra. Logiskt?
Inte lagiskt
Ja, logiskt – men det får inte bli lagiskt! Här måste vi akta oss för att vilja bli rättfärdiga och helgade i vår egen kraft. Vi får akta oss för att bli högmodiga och tro att vi i vår egen förmåga att undvika synd kan göra oss förtjänta av att få komma Gud nära. Paulus skriver i samma brev:
”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig.” Efesierbrevet 2:8-9
”I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni samman byggda till en Guds boning genom Anden.” Efesierbrevet 2:21-22
Vi blir frälsta på grund av Guds nåd, och vi blir helgade i Guds kraft, genom Anden. Det handlar alltså inte om att leva ett perfekt liv för att få komma in i himmelen, för det går inte, utan det handlar om att ge sitt liv till Jesus och klä på sig Hans vita, fläckfria kläder.
Så då kan vi med andra ord sätta oss i ett hörn och vänta på att Gud ska helga oss? Nej, om du gör det undrar jag ifall du verkligen har givit ditt liv till Jesus. Vi måste överlåta våra liv till Gud och ge Honom frihet att råda över oss. Vår gamla människa måste dö, så att en ny människa kan börja växa. Jag menar givetvis inte att du bokstavligen ska döda dig själv, utan lyssna till vad Jesus säger:
”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ensamt, men om det dör, bär det mycket frukt. Den som älskar sitt liv ska mista det, och den som hatar sitt liv i denna världen ska bevara det till evigt liv. Om någon tjänar mig, ska han följa mig, och där jag är där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.” Johannesevangeliet 12:24-26
Vad är mest värdefullt?
Det finns en fråga som varje människa borde ställa sig: Finns det någon synd som är så värdefull för mig att den är värd att kastas i helvetet för? Älskar jag mitt liv här på jorden så mycket att det är mer värdefullt för mig än en evighet med Gud? Var klok och se till att dina svar är nej!
”Se därför noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa, ta väl vara på tiden, för dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.” Efesierbrevet 5:15-18
