Kallad till frihet

”För ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra genom kärleken, för hela lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.” Galaterbrevet 5:13-14

I Kristus är vi kallade till frihet! Vad betyder det?

Frihet?
Ja, det är en bra fråga eftersom frihet ju är ett ganska brett begrepp. Det är lätt att tänka att Paulus i detta bibelord säger att vi kan leva ett fritt liv där vi slipper ta hänsyn till Guds vilja, eftersom priset för våra överträdelser ändå är betalt. Men jag tror inte att det är ens i närheten av vad han försöker säga. Annars skulle jag få problem med att förstå mig på resten av Bibeln.

Friheten som Paulus talar om är friheten från lagen – friheten från att vara bunden vid lagen. Det är inte svårt att förstå det om man läser bibelordet i sitt sammanhang. Paulus verkar vara både förkrossad och arg när han skriver till galaterna, eftersom de börjat ta sig an det gamla förbundets ok, nämligen lagen, och börjat tro att de kan bli rättfärdiga genom att hålla den.

”Mina små barn, som jag än en gång föder med smärta, tills Kristus tar gestalt i er. Jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er. Säg mig, ni som vill vara under lagen: lyssnar ni inte på lagen? Det står ju skrivet att Abraham hade två söner, den ene med tjäns­tekvinnan, den andre med den fria kvinnan. Men den med tjänstekvinnan var född efter köttet, men den med den fria kvinnan genom löftet.” Galaterbrevet 4:19-23

Fri från lagen
Det verkar inte ens vara möjligt att bli rättfärdig genom att hålla sig till laggärningar. Istället säger Bibeln att den rättfärdige ska leva av tro. Vadå leva av tro? Jo, att istället för att försöka bli rättfärdig genom egna prestationer, förlita sig på Jesus, att han betalt priset för vår synd och att vi blir rättfärdiga endast genom tron på Honom. Och nu är det så förnurligt att en sann tro på Jesus förändrar våra hjärtan så att vi börjar vilja göra Guds vilja. Vi blir helgade, det vill säga våra hjärtan blir mer och mer avskilda till att göra sådant som är rätt i Guds ögon. Det som är befriande med tron på Jesus är att varken rättfärdigrörelsen eller helgelsen sker i egen kraft, utan i Guds kraft.

”För alla de som håller sig till lag­gärningar är under förbannelse, för det står skrivet: Förbannad är var och en som inte förblir vid allt det som är skrivet i lagboken, så att han fullgör det. Men att ingen blir rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, för den rättfärdige ska leva av tro.” Galaterbrevet 3:10-11

”För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.” Filipperbrevet 2:14

Lagens roll
Så friheten i Kristus innebär att jag är fri från lagen och fri från att behöva bli rättfärdig i egen kraft. Men om jag nu är fri från lagen, vad har då lagen för syfte? Och säger inte Jesus att inte en enda prick i lagen ska förgås förrän allt har skett (Matt 5:18)?

Nu ska vi se vad Paulus säger om vad lagen har för syfte i det nya förbundet.

”Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.” Romarbrevet 7:7

Lagens syfte är alltså att ge oss kännedom om synd. Framför allt för att jag ska förstå att jag är en hjälplös syndare som inte kan låta bli att bryta mot lagen, men även för att jag ska veta vad som är rätt och fel. Lagen är alltså inte satt ur kraft, men tack vare att Jesus tagit det straff jag förtjänar när jag bryter mot Guds lag, måste jag inte längre bli dömd under lagen, utan får istället bli rättfärdigförklarad genom tro. Nu kan vi snacka om halleluja!

Ge inte köttet något tillfälle
Bibeln säger även att vi inte ska låta friheten ge köttet något tillfälle. Köttet är vår mänskliga syndiga natur som vill raka motsatsen till det Gud vill. Och det låter väl rimligt att vi inte ska missbruka vår frihet i Kristus, så att vi istället för att vara bundna till lagen blir laglösa. Istället säger Paulus att vi ska vandra i Anden:

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.” Galaterbrevet 5:16-18

Man kan fundera över vad som menas med att vandra i Anden. Jag tror inte att det är svårare än att ge sitt liv i Guds händer och låta Helige Ande vara den som leder ens liv. Istället för att vara din egen Gud kan du förtrösta på Jesus och låta Honom vara din Herre, och då tror jag att den där helgelsen som jag pratade om tidigare kommer att börja ta fart. Bibeln säger att vi genom dopet blir begravda med Jesus till döden, för att vi så som Jesus blev uppväckt från döden, ska börja vandra i ett nytt liv: ett liv med Gud. Därför ska vi inte heller leva i vår gamla människa, utan vi ska villigt låta Gud vara chefen i våra liv, så att vi kan vandra på Hans vägar.

Sanningen ska göra er fria
Men om jag accepterar Gud som Herre över mitt liv, förlorar jag då inte min frihet? Jo, du förlorar den frihet som håller dig bunden. Bunden till dig själv. En frihet som inte är förankrad i sanningen håller dig bunden, för där sanningen inte får råda fritt finns inte heller frihet, utan snarare en bundenhet till lögnen. Och sanningen finner vi i inte i vårt eget ord, utan i Guds ord. Jesus sa såhär:

”Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lär­jungar. Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.” Johannesevangeliet 8:31-32

Var fri, tjäna Gud av hela ditt hjärta och förtrösta inte på dig själv, utan på Gud!