Predikan i Bohus Pingstkyrka 28/7–2019
Idag vill jag beröra ett ämne som vi inte talar om jätteofta, nämligen Guds lag. Jag vill försöka besvara frågan: Vad är syftet med Guds lag? Och med Guds lag menar jag inte endast de tio budorden, utan alla former av krav som Gud ställer på vår rättfärdighet.
Svaret på frågan kan tyckas självklart. Är det över huvud taget värt att ställa frågan? Har inte Guds lag samma syfte som Sveriges lag, dvs att hindra oss från att göra det som är ont?
Nja, det är i vart fall inte lagens primära syfte, vilket vi snart ska se.
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt 5:17–20)
Vi kan börja med att konstatera att Jesus inte har kommit för att upphäva lagen. Inte en minsta prick i lagen ska förgås, säger han. Och sedan säger han, något oroväckande, att om vi ska komma in i himmelriket, måste vi hålla lagen långt bättre än fariséerna.
Vi fortsätter läsa.
Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. (Matt 5:21-22)
Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt 5:27-28)
Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. När du ger en gåva ska du inte basunera ut det, så som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. (Matt 6:1–4)
Nämen käre Jesus, hur har du tänkt dig att detta ska gå till? Det tycks som att ribban ligger kilometervis högre än vad en normalbegåvad kristen klarar av. Vad hände med att vi är frälsta av nåd genom tro?
Vad Jesus gör här är att dra lagen till dess yttersta spets. Han säger att det inte är tillräckligt att göra rätt sak, utan vi måste göra rätt sak av rätt anledning. Gud ser hjärtat bakom våra gärningar. Om du ger bort dina pengar är det inget värt inför Gud, ifall ditt syfte med att ge bort pengarna är att bli ärad av människor. Det räcker heller inte att du avstår att ligga med andra än din egen partner, om du i hjärtat helst skulle vilja göra just det. Och det är inte tillräckligt att avstå mord, om ditt hjärta drivs av samma kraft som en mördares, nämligen vrede.
Gud vill inte endast att vi avstår orättfärdighet. Han vill även att våra hjärtan ska genomsyras av hans kärlek, så att till och med motiven bakom våra goda gärningar är rena. Och för att säga det rätt ut: Du klarar inte av detta. Du är helt körd.
Men varför säger då Jesus på detta sätt, att vår rättfärdighet måste överstiga fariséernas ifall vi ska bli frälsta? Jo, hans poäng är inte att ”nu får ni minsann ta er i kragen och helga på här lite ifall ni vill komma in i himmelriket”. Utan vad han försöker säga är snarare: ”Tror ni verkligen att ni klarar av att bli rättfärdiga i egen kraft?”
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. (Rom 7:7)
Här får vi en ledtråd till vad som är lagens syfte. Lagen får oss att lära känna synden. Och för att förstå vad Paulus menar med att lära känna synden fortsätter vi läsa.
Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. (Rom 7:7–11)
Här säger Paulus något mycket intressant, som jag tyvärr tror det är ganska få i Kristi kropp som på riktigt har greppat, nämligen att lagen inte bär på någon kraft att göra våra hjärtan mer rättfärdiga. Återigen: Lagen bär inte på någon kraft att göra våra hjärtan mer rättfärdiga.
Och inte nog med det (!!), Paulus säger till och med att det blev värre när vi fick lagen!
Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. Anledningen till det är att våra mänskliga hjärtan är så genomruttna av synden, att till och med Guds heliga lag spär på vår längtan att fortsätta synda.
Visst är det lite märkligt att så fort vi får ett krav över oss att göra någonting eller låta bli någonting, så blir det så mycket svårare att göra det.
Vi kan ju se denna princip extra tydligt på barn. Säger man till ett barn att ”du får inte leka på isen”, så har man genast planterat ett begär i dem att leka på isen. Det kan hända att det är det säkraste sättet att få dem att just leka på isen.
Hur många av er har någon gång sagt till er själva att denna natt måste jag verkligen se till att sova, för att sedan gå och lägga er och med det samma börja skruva på er. Och efter att ha legat ett tag tänkt att, ”nej, nu har jag legat vaken alldeles för länge, nu måste jag verkligen somna”. Och ju mer ni sa till er själva att somna, desto svårare blev det att somna.
Ungefär så fungerar vi människor när vi hör Guds lag, och inte har någon hjälp från den helige Ande. När vi hör att vi inte får ha sex innan äktenskapet blir vi ännu mer sugna på att ha sex innan vi gift oss. När vi hör att vi ska gå ut och göra alla folk till lärjungar slutar det oftast med att vi mest sitter med dåligt samvete och säger: ”Ja, vi borde nog ta tag i det här snart och gå ut”, men så fort Gud ger oss en möjlighet att vittna slår alla bromsar i och allt inom oss skriker ”nej!”.
Visst, vissa av er som är lite mer disciplinerade kanske kan följa lagen så pass bra i egen kraft att ni kan låta bli att ljuga, eller ha ihjäl någon i onödan. Men ni kan inte i egen kraft förändra era hjärtans drivkraft, eller motiven bakom era gärningar. Ni kan inte få era hjärtan att bli mer givmilda. Vad ni kan göra är att få er själva att ge bort mer pengar. Det är inte svårare än att intala sig själv att man hamnar i helvetet om man inte ger mer. Men ni kan inte ge mer pengar av glädje, som Bibeln säger att vi ska göra.
Och ni kan framför allt inte utföra det bud som Jesus säger står över alla, och som är grunden för alla andra, nämligen att vi ska älska Gud av hela våra hjärtan och hela våra förstånd. Och sedan dessutom älska vår nästa som oss själva. Där tar det stopp även för de mest militäriskt disciplinerade.
Så fort vi har ett krav över oss att vi måste göra någonting, vill vi slippa. Eller göra minsta möjliga. Var går gränsen för godkänt, frågar vi då?
Paulus uttrycker detta såhär: ”Bokstaven dödar, men Anden ger liv.”
Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig. (Rom 7:12–13)
Här avslöjar Paulus hela hemligheten med lagen. Lagens syfte är inte att vi ska bli rättfärdiga genom den, utan att vi ska förstå att i oss själva bor ingenting gott, och att utlämnade till oss själva är vi helt chanslösa.
Och vän av ordning undrar kanske då varför Gud gör på detta märkliga sätt. Det framstår ju i hela Gamla testamentet som om lagen är vägen till frälsning. Och sedan visar det sig att den inte alls leder till frälsning, utan tvärt om till större synd.
Jag tror att vi finner en ledtråd i Första Mosebok. Låt oss gå tillbaka till Edens lustgård.
Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” (1 Mosebok 3:1–5)
Vad gör ormen? Vad har han för knep för att få människan på fall? Jo, han säger att om ni äter av denna frukt så kommer ni själva kunna bemästra konsten att skilja mellan gott och ont. Fram till nu hade människan nöjt sig med att i sig själv inte äga någon godhet, utan endast reflektera Guds godhet. Hon hade nöjt sig med att vara en spegelbild av det ljus som Gud lät lysa över människan. Och det ormen nu lockar med är att ni kan göra er av med Gud och bli självständiga. Ni kan bli era egna Herrar. Och det tilltalade uppenbarligen människans kött redan då.
Vi fortsätter läsa:
Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken. (1 Mosebok 3:6–7)
När nu människan i sitt högmod antagit sig projektet att i sig själv vara god, är det precis som att Gud säger: ”Okej då, som ni vill. Det här är vad som krävs av er för att bli rättfärdiga.” Och så ger han sitt folk lagen.
Därefter försöker Guds folk att hålla Guds lag genom hela Gamla Testamentet, och det visar sig att de inte ens lyckas hålla sig till rätt Gud. Antagligen bl. a. eftersom budordet de fått att de bara fick ha en Gud, väckte begäret i dem att ha trettio gudar till.
Hela GT handlar om ett folk som avfaller och sedan vänder sig tillbaka till Gud, gång på gång. Först blir det avfall, och på avfallet följer svåra tider. Under de svåra tiderna vaknar folk till liv igen och det blir väckelse. Och när folket vänt tillbaka till Gud igen får de del av hans välsignelser igen. Sedan blir folket högmodigt av välsignelserna, eftersom de glömmer bort honom som gav dem välsignelserna, och så blir det avfall och svåra tider. Och sådär håller det på. Gång på gång på gång.
Men sedan händer något fantastiskt, som redan profeterna i Gamla Testamentet vittnar om. Gud sänder sin Son till vår jord för att dö för vår synd. Och han sänder oss sedan sin hjälpare, den helige Ande.
Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. Jag ska frälsa er från all er orenhet. (Hesekiel 36:26–29)
Nu bryts lagens förbannelse över mänskligheten. Den helige Ande är utgjuten. Nu är det inte längre upp till människans hjärta att hålla sig borta från orättfärdighet, utan vi har ett helt nytt utgångsläge att jobba utifrån.
För det första har nu Jesus har redan tagit det straff som du förtjänar för dina synder, så du behöver inte frukta för syndens konsekvens något mer. Du får vila som ett barn i hans famn.
Detta är viktigt, eftersom det ger dig möjligheten att göra rätt sak av rätt motiv, just som Jesus i bergspredikan förklarade att du skulle göra. För så länge du drivs av fruktan för att din synd ska leda till ett straff, så kommer du inte i första hand att undvika synden på grund av att du älskar Gud och av hjärtat vill göra det som är rätt, utan du kommer att undvika synden eftersom du är rädd för straffet. Ser du skillnaden? Jag vill ju inte att min fru ska vara trogen mot mig av anledningen att hon är rädd för att jag ska slå henne ifall hon skulle gå och vara otrogen. Utan jag vill att hon ska vara trogen mot mig för att hon älskar mig.
Därför är det inte helt rent inför Gud att drivas av rädsla. Johannes uttrycker saken såhär i sitt första brev:
Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Joh 4:17-19)
När vi nu vet att Gud älskar oss i befintligt skick och att han inte straffar oss när vi faller i synd, så kan vi göra det som är rätt, inte av rädsla utan helt enkelt för att vi älskar honom. Eftersom han har älskat oss först.
Detta ska dock inte förväxlas med en sund Gudsfruktan. Jesus säger faktiskt att vi ska frukta för honom som har makt att slänga oss i helvetet. Det måste finnas ett sunt konsekvenstänk.
Men låt inte rädslan bli din drivfjäder.
Och för det andra har du fått den helige Ande till hjälp. Du slipper försöka få ditt hjärta att bli mer givmilt i egen kraft, och i stället får du låta Anden förvandla dig. Detta kan vi läsa om i Galaterbrevet.
Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen. Lyssna! Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er, kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. (Gal 5:1-5)
Och vidare:
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (Gal 5:16–24)
Ett av den helige Andes signum är att han förvandlar rättfärdighetens krav och börda till en glädje att göra det som är gott. Vilken gåva!
Det betyder dock inte att det aldrig kommer att ta emot i köttet att göra det som är rätt. Vi läste precis att köttet kämpar mot Anden. Men när du av Andens kraft låter Anden vinna den kampen, leder det till kärlek och glädje.
Nu är frågan: Har du förstått detta? Har du tagit detta till dig? Har du gett upp din egen kamp om att bli Guds superhjälte? I egen kraft kommer du inte längre än fariséerna, och Jesus underkände fariséernas gärning.
Det jag har talat om idag handlar inte om att sätta sig i ett hörn och lata sig. Det handlar naturligtvis inte heller om att ta lätt på synden. Synden är allvarlig och vi ska göra motstånd mot den. Utan det handlar om att inte försöka pressa fram en massa goda gärningar i egen kraft, för det leder ingen vart. Jo, i värsta fall leder det till högmod. Istället får vi arbeta tillsammans med den helige Ande, och helgas i den takt som han låter oss helgas i. Försök inte springa före Gud. Han har bättre tålamod än du. Men spring heller inte bort ifrån Gud, för då kan han inte utföra helgelsens verk i dig.
Är du bara villig att vandra Guds väg kommer Anden att leda dig in i ett allt mer helgat liv, steg för steg, där du på punkt efter punkt får se din egen egoism och med Andens kraft vända dig bort från den.
När du har förstått detta kan du dö från dig själv, för att uppstå med Kristus. Det är det som Paulus pratar om i början av Romarbrevet 7.
Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas alltså hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man. (Rom 7:1–3)
Den man som Paulus här pratar om är lagen. Men om mannen dör är hon fri från lagen, läste vi.
Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. (Rom 7:4–6)
O så viktigt att vi får stå i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla. För om du försöker göra tjänst inför Gud med bokstaven som enda vapen, kommer du att få kämpa dig fram, tyngd av din egen otillräcklighet.
Undvik det och ta emot den helige Ande.
Låt mig avsluta med detta bibelord:
Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, mitt ok är milt och min börda är lätt. (Matt 11:29-30)
Amen.
