Igår hörde jag på nytt en mycket kraftfull predikan av den numer avlidne, finlandsvenska väckelsepredikanten, Frank Mangs. Den handlar om vad vi behöver göra för att Kristus ska leva i oss. Jag har försökt att ordagrant skriva ner den, men det kan givetvis ha smugit sig in några fel. Predikan finns även att lyssna på, på Youtube (bifogad nedan).
Kapa av bakåt
”Kristus lever i mig. Och nu ber jag dig, följ mig. Om detta ska bli sant: Nu lever Kristus i mig, så tror jag att det är tre ting som är absolut nödvändiga. Det ena är att vi på ett rätt sätt blir färdiga med allt som är bakom. Syndalivet har vi hört nämnas om. Det kan du bli färdig med, på allt vis. Syndaminnen tränger på. Den kan du bli färdig med, ty det finns ett blod som renar från all synd. Och det finns en frid som bevarar hjärta och tankar i Kristus Jesus.
Men det är inte bara synd och syndaminnen vi behöver bli färdiga med. Det är många andra ting. Somliga av oss har mött oförätter från människor; har svårt att förlåta. Min vän, du kan få hjälp att ge fullkomlig förlåtelse. Och den hjälpen måste du få om du sant ska kunna säga: Nu lever Kristus i mig, och utövar sitt heliga herravälde. Du har mött missträtningar, sorger, besvikelser, massor av ting som gjort dig mycket, mycket ont. Min vän, du kan bli löst från grämelse, löst från att fråga varför. Så löst att du inte ens tänker på det som ligger bakom.
Frossa inte i religiösa erfarenheter
Ännu längre måste vi gå. Vi måste bli, på ett rätt sätt, bli frälsta från våra religiösa erfarenheter. Ty min vän, gamla erfarenheter kan få en sådan plats i vår sinnevärld att den hindrar oss att uppleva detta: Nu lever Kristus i mig. Erfarenheter står emellan människan och Jesus.
Inte länge sedan jag träffade en man. Han vittnade om hur han tre gånger hade varit hänryckt i Anden. Det var bara det stora felet: han mindes och levde på minnet av de heliga upplevelserna. Det var ingenting som brann och levde i detta nu.
På en färd över Atlanten träffade jag en kollega som var helt uppslukad av sina framgångar som evangelist. Dagen lång dreglade han evangelist-minnen. Jag skulle hjälpa honom, så jag sa: ”Jag har också fått vara med om del, men jag får inte tillåtelse att ens leva i minnet av det. Ännu mindre tala om det.” Då stannade han på räcket, mätte mig med blicken från huvud till fot, upp och ner, och så sa han med stort medlidande: ”Ja, jag vet, och har alltid vetat det, att finlandssvenskarna har dåligt minne.” Och så fortsatte han att frossa i sina framgångar, omgiven av stank av religiöst kött. Jag förgäter det som är bakom mig.
Jag är så tacksam till Gud för den kur Herren gav mig för 58 år sedan, under min första verkliga väckelse. Jag hade lagt mig en kväll, såg möteslokalen, såg gråtande människor, såg syndare på knä, hörde jubelsången. Det där började rullas upp för min inre blick; kanske två minuter, kanske tre.
Då brann det till där inne. Jag tror det var Herren som tände branden. Och jag rev i: ”Nehe du gamle djävul, nu går du! Och du Frank Mangs har ingenting annat att göra med det Gud använder dig till än att vara tacksam. Aldrig frossa i det!” Kapa av. Kapa av! Låt ryggen bli fri! Helt bar. Absolut bar! Det är det ena.
Kapa av framåt
Och på samma sätt som du får lov att kapa av det som är bakom, så får du lov att kapa av det som ligger framför, om det ska bli sant: Nu lever Kristus i mig. Nu! Just nu! Kristus i mig!
Framtiden. Det går lätt att leva i framtiden. Emil Gustafsson sjöng: ”De största prövningar en kristen möter är dem fruktar för men aldrig råkar ut.” Det är sant.
Du är rädd att bli ensam. Ensam kan du aldrig bli då Kristus lever i dig! Du är rädd att bli gammal. Gammal kan du aldrig då Kristus lever i dig, ty han gör dig ung på nytt som en örn! Du är rädd för döden. Död kan du aldrig, då Livets Furste lever i dig! Det folk kallar död är bara en födelse in i en värld av fullkomlighet.
Kapa av bakåt! Kapa av framåt! Bekymmer, oro, fruktan, alltihop. Tänk på, min vän, vad det är du behöver kapa av bakåt, och vad du behöver kapa av framåt.
När du blir så naken att det är bara: ”Nu!”, och inga flugor åt något håll, utan det är bara ”Nu”. Då har du en sak till att göra, för att Kristus ska leva i dig nu, och det är att i det sekundliga nuet ge Honom frihet att för dig bli och vara vad Han vill.
Du börjar en ny dag. Börja med att ge Jesus frihet att fylla dig med sin Helige Ande. Börja den nya dagen med att knäppa dina händer och säga: ”Tack Jesus för en ny dag! Tack att jag får möta Dig innan jag möter någon människa! Tack att jag får möta Dig innan jag möter uppgifterna och kraven och svårigheterna. Och tack Jesus att du vill återigen på nytt fylla mig med din Helige Ande, just nu.” Så prisar du Gud en stund för att du får börja dagen på det viset. Och sedan lever du dagen i ett sekundligt nu, ända till dess att du lägger på kvällen. Då säger du: ”Herre, om jag ska sova riktigt gott inatt, så får du fylla mig med din Helige Ande nu.” Och så ger du Honom frihet.
Ingen kamp
Ingen kramp! Ingen kamp! Ingen spänning! Bara helig avslappning, hängivelse, tacksamhet. Och så lever du dag för dag, nej, sekund för sekund med en helig erfarenhet av att Kristus lever i dig.
Halleluja. Nu är frälsningens dag, nu är Jesus här. Nu vill han hjälpa dig att kapa av både bakåt och framåt. Nu vill han hjälpa dig att ta emot, just sådär enkelt. Bara ge dig hän! Bara bli stilla och börja tacka Honom för Hans förunderliga godhet.
Jesus. Jesus. Tack för att det är verklighet att du är här. Herre tack för att du älskar oss så att du vill bo i oss, fast du vet vad för ett verk vi äro. Tack för att du tänker där på att vi är stoft. Tack Jesus för att du har tagit dig an stoftets barn, och tack att du vill göra människor av kött och blod till Din Andes tempel. Låt undret ske ikväll! Hjälp många att kapa av och ge sig hän, och ta emot.
Amen.”
