I en kultur där allt färre tror att Gud finns, vill jag ge ett antal skäl till varför det är rationellt att tro på Gud. Vi som är kristna behöver bli bättre på att ge bra förklaringar till varför vi tror som vi gör. Dessa anledningar talar inte specifikt för kristendomen, utan endast för någon form av gudstro. Vi måste ju börja någonstans…
Anledning 1: Inget börjar existera utan orsak
Att inget kan börja existera utan orsak ses nog av de flesta människor som ett rimligt påstående. Vår logik och sunda förnuft säger oss att det till exempel inte plötsligt kan uppstå en elefant från ingenstans, utan orsak.
Det samma borde då gälla den materia som utgör universum. Den kan inte ha uppstått utan orsak. En del tycks vilja få det att verka som att ’big bang’ är orsaken till universums existens. Men det finns ett problem med det resonemanget. Big bang kan aldrig svara på frågan varför universum började existera, utan endast hur det gick till när materian (som man förutsätter redan existerade) omvandlades till planeter och solsystem. Personligen tror jag inte på big bang, men min poäng är att big bang inte duger som förklaring till vad som är orsaken bakom universum.
En vanlig invändning mot detta argument är att, om vi nu ska tro att allt som börjar existera har en orsak, måste rimligtvis även Gud ha en orsak. Men vi hävdar inte att Gud har börjat existera. Han har alltid existerat, vilket våra små jordiska hjärnor inte riktigt kan greppa. Någon kanske invänder att jag går utanför logikens ramar genom att säga så. Och ja, det är ju fördelen med att inte ha en fundamentalistisk naturalistisk tro, att det finns utrymme för en Gud som är större än vår jordiska logik. En annan skulle kanske hävda att universum också är evigt och alltså inte heller har börjat existera. Det är bara det att den moderna forskning som ateismen lutar sig mot, tyder på att universum faktiskt har börjat existera.
En del hard core-ateister har försökt göra gällande att ‘ingenting’ skapade allting. Detta svar tycker jag gör det tydligt att man saknar rimliga svar och tvingas dra till med här den typen av ologiska resonemang.
Anledning 2: Utan Gud finns inget rätt och fel
Någon lär ha sagt att om Gud inte finns så är allt tillåtet. Och det stämmer. Om det inte finns någon som har haft en tanke bakom skapelsen, hur kan man då hävda att det finns något som är rätt och fel?
Om Gud inte finns, vad finns då för anledning att tro att det till exempel är fel att våldta en annan människa? ”Jo, men det vill ju inte den personen vara med om”, invänder du kanske. Nej, men den som våldtar vill vara med om det. Om Gud inte finns, vad ger dig rätt att värdera personen som inte vill bli våldtagens vilja högre än den som vill våldta? ”Sunt förnuft”, säger någon. Men om Gud inte finns är ditt ”sunda förnuft” endast en restprodukt av evolutionen och syftar i grund och botten endast till din egen och din arts överlevnad. Om Gud inte finns, finns heller ingen som har skapat ditt ”sunda förnuft”. Hur kan du då lita till det, som om det vore någon med intelligens som hade skapat det?
En del hävdar att det är den kultur vi lever som definierar vad som är rätt och fel. Men det är ett obehagligt fundament att stå på. Det skulle ju innebära att nazismen var moraliskt försvarbar i 1940-talets Tyskland.
Många använder det så kallade teodicéproblemet som argument mot gudstro. Man säger då ungefär såhär: ”Hur kan det finnas en Gud när det finns så mycket lidande på vår jord?”. Man tycker att om det finns en Gud så kan han knappast vara god, med tanke på allt elände här på jorden, och om han inte är god så är det ingen idé att tro på honom, och därför blir slutsatsen att Gud inte finns.
Det argumentet skjuter dock sig självt i foten. För om det inte finns en Gud, så finns heller ingen objektiv moral. Och om det inte finns någon objektiv moral, så är det orimligt att gå till rätta med Gud och låtsas som att det fanns något rätt och fel. Är det rimligt att säga att Gud är ond om det inte finns något som är gott eller ont?
Nu är jag övertygad om att Gud är god trots att det finns lidande på jorden, men det är ett annat blogginlägg…
Anledning 3: Skapelsens skönhet
Skapelsens skönhet vittnar om Guds existens. Skapelsen är vacker. Och det är tydligt att det finns en plan bakom skapelsen. Det vore annars märkligt att allt passar så bra tillsammans, och att vi uppfattar världen som vacker.
Låt mig ta ett exempel. Vi utgår från att det inte finns en Gud, och det alltså är
evolutionen som ligger bakom människan. Vad evolverade först: hjärtat som pumpar runt ditt blod, blodkärlen som transporterar ditt blod, eller blodet?
När man ställer frågan på det sättet blir det så tydligt att det måste finnas någon som haft en tanke bakom alla olika pusseldelar som ska fungera tillsammans.
När du ser en vacker tavla, blir det tydligt för dig att det finns en konstnär som har haft en tanke bakom tavlan och målat den. Hur skulle annars något så genomtänkt kunna uppstå? Men när du ser på skapelsen, som är så enormt mycket mer komplex och genomtänkt än en tavla, hur kan du då tro att det inte finns en konstnär bakom den?
Anledning 4: Alla helanden och mirakler som sker
Det sker alldeles för många och stora mirakler för att kunna förklaras på naturlig väg. Jag kan själv vittna om flera personer som jag känner som har varit med om mirakulösa helanden i samband med förbön, som inte går förklara på naturlig väg. Och jag vet inte hur många helanden och mirakler jag har hört talas om som har skett utanför min bekantskapskrets.
Ifall det hade varit så att man hade hört talas om att något helande hade skett en eller två gånger i Afrika för 300 år sedan, kan jag förstå ifall man avfärdar det som hittepå. Men när det finns en sådan uppsjö av vittnesbörd, har jag svårt att förstå varför vissa åtminstone inte drar öronen åt sig och tar saken på stort allvar.
En del förklarar alla dessa helanden med att de orsakas av en så kallad placeboeffekt, dvs att kroppen botar sig själv endast i kraft av att den tror att den blir mirakulöst botad. Placeboeffekt existerar naturligtvis, men kan knappast förklara hur cancertumörer försvinner inom loppet av sekunder, eller lama människor återfår sin förmåga att gå.
Anledning 5: Utan Gud finns ingen mening med livet
Om Gud inte finns, finns heller inte någon som haft en värdefull plan med våra liv här på jorden. Och låt oss vara ärliga, då finns heller ingen egentlig mening med livet. Då består du i grund och botten endast av ett gäng atomer som på något märkligt sätt kan uppfatta saker och ting och känna känslor.
Inte heller finns något som, objektivs sett, kan tyckas vara vackert med att känna kärlek, för kärlek utan Gud är endast kemiska processer som sker i din kropp och som i grund och botten tjänar till din arts överlevnad.
”Men att det är jobbigt att tro att det inte finns någon mening med livet är inget bevis på att det finns en mening med livet”, säger någon. Det är sant. Men varför upplever du då att det borde finnas en mening med livet? Och varför upplever så många människor tanken på att det inte skulle finnas en mening med livet, som obehaglig?
Jag tror på ”något”. Räcker det?
Det är många som inte har något problem med att hålla med om det mesta jag skrivit hittills i denna artikel, men som ändå inte tror på en specifik gud. ”Jag tror på något”, är det många som säger. En del säger sig inte ha rätten att uttala sig om vem eller vad denne ”något” kan tänkas vara.
För mig känns det dock logiskt att tänka sig att den som har skapat människan och givit henne förstånd att resonera kring dessa ting, är intresserad av att ha en relation med henne. Alternativet är ju en gud som först skapar hela universum, jorden och människan, och sedan drar sig tillbaka för att betrakta skådespelet han just skapat. Och faktumet att människan har en inneboende drivkraft att söka efter en gud är också något som pekar på att Gud vill ha en relation med sin skapelse.
Om det nu är så att Gud vill ha kontakt med sin skapelse, så borde han på ett tydligt sätt ta kontakt med den. Och det tydligaste sättet att ta kontakt med sin skapelse är att tala till den. Och då har vi ungefär fyra stora religioner i världen kvar att välja mellan som hävdar att någon gudomlig makt har talat till mänskligheten. Kristendomen, judendomen, islam, och hinduismen (om nu den sistnämnda kan klassas som en religion).
Jag ska inte i denna artikel gå in på varför jag tycker att kristendomen utgör det absolut bästa och mest rimliga alternativet av dessa fyra. Min huvudpoäng här är att ge skäl till varför du inte bör nöja dig med att tro på något.
Slutligen
Om du tycker att dessa anledningar att tro på en gud äger någon slags relevans, så vill jag uppmana dig att inte bara tänka att ”det var intressant” och rusa vidare i livet. Om det är som vi kristna säger att det finns en Gud som vill ha en relation med dig och frälsa dig från evigt straff till evigt liv, så är detta den absolut viktigaste frågan i livet fundera över. Ett tips är att be en bön till Gud: ”Gud om du finns, så gör det tydligt för mig”.
